TILL AIK:s SUPPORTRAR OCH MEDLEMMAR:
VÅR SYN PÅ DEN SENASTE TIDENS SKRIVERIER
De senaste åren har supporter- och medlemsdialogen varit en viktig beståndsdel i AIK som klubb. Det
har varit ett forum där klubbens olika delar och funktioner kunnat mötas för att hitta en gemensam
samsyn som tagit oss framåt tillsammans. Den har innefattat supportrar och medlemmar, den
operativa verksamheten, styrelsen samt sportslig ledning. Det här året har dialogen intensifierats
ytterligare då läget varit extremt allvarligt till följd av polisens aggressiva implementation av den så
kallade ”villkorstrappan”. Vi har från supporterhåll under året återkommande lyft våra farhågor kring
den här implementationen och varnat AIK för den utveckling som vi nu ser komma i allt snabbare takt.
Våra varningar har fått väldigt lite gehör från klubbens håll och än mindre har vi sett faktiska åtgärder
tas till för att skydda AIK som klubb, eller svensk fotboll som helhet mot det angrepp som pågår.
AIK:s valda och internt uttalade väg med en icke-konfrontativ, snarare tillmötesgående, hållning
gentemot polismyndigheten har nu landat oss i ett förhandsbeslut som ger oss tillstånd att ha maximalt
2500 personer på Norra Ståplats i årets sista match, med hot om ytterligare inskränkningar av platser
till premiären nästa år liggandes på bordet. Detta tillsammans med den senaste tidens direkt genanta
kommunikation från klubben gör att vi nu inte ser någon annan utväg än att gå i Allmänna
Supporterklubbens fotspår och vända oss direkt till resten av AIK:s supportrar och medlemmar. Vi gör
det för att instämma i ASK:s beskrivning av problemen med arbetet mot villkorstrappan och för att
larma om hur illa dialogen i klubben fungerar i dagsläget.
Som gjort för att illustrera problemen med den icke fungerande dialogen så publicerades i dagarna en
text på AIK Fotbolls hemsida. Texten tar sin utgångspunkt i ”de osmakliga budskap” som presenterats
på Norra Ståplats i matchen mot Örebro två dagar tidigare. I texten hänvisas även till att Norra Ståplats nu stått för tre ”incidenter” som skadat AIK:s ”rykte och varumärke” så mycket att det ”inte går att sätta en prislapp på”. Förutom att texten kommer utan någon som helst intern kommunikation i sakfrågan, trots att samtliga supportergrupper finns blott ett samtal bort, är det en närmast bisarr beskrivning av var problemen under året legat och en talande lägesrapport för vad AIK väljer att fokusera på.
Vad är prislappen på de kapacitetsminskningar som polisen påtvingat AIK de senaste säsongerna?
Norra Ståplats är AIK:s enskilt starkaste attraktionskraft och under det senaste året har polisen gjort
allt inom och utom sin makt för att göra den kraften svagare. Detta pågående angrepp har tillåtits
passera utan några som helst offentliga fördömanden, avståndstaganden eller ens beklaganden från
AIK:s håll. Gång på gång har vi inom ramen för dialogen påtalat detta faktum men hela tiden mötts av
kalla handen. Läget har inte varit rätt, har det hetat. Detta trots massivt koordinerade protester från
supporterhåll. Detta trots att både SvFF och SEF återkommande gånger uttalat sig skarpt i frågan om
supporterkulturens betydelse för svensk fotboll. Detta trots att till och med media har visat sig våga
ifrågasätta polismaktens skadliga beslut.
Vad är prislappen på att ha en klubbledning som tysta ser på när föreningens starkaste attraktionskraft
försvagas?
Vi har varnat för att man från polisens håll vill låta frågan svalna och sopas under mattan för att kunna
fortsätta utan samma skarpa motstånd. Detta var något som man fram tills banderollerna på Norra Stå
i matchen mot Örebro såg ut att vara på väg att lyckas relativt väl med. Banderollerna hade sin
bakgrund i den som väntat friande domen mot de tre poliser som sköt 25 skott och dödade en
förståndshandikappad kille, i vad som påstods vara en ”inbillad nödvärnssituation”. Domen såg vi som
ännu ett exempel på att likhet inför lagen inte är något som gäller de som förment ska upprätthålla den.
Vi har som fotbollssupportrar stor erfarenhet av att utsättas för övergrepp från polismaktens håll och
det är alltså i det sammanhanget som banderollerna måste sättas in. Att man från AIK:s håll inte bara
missar tillfället att belysa den bakomliggande kontexten utan dessutom väljer att ta avstånd från sina
egna supportrars uttryck för hjälplöshet gentemot polismyndigheten är extremt alarmerande. Samma
nonchalanta och respektlösa hantering såg vi även när klubbdirektör Jens T Andersson valde att
medvetet misstolka och förminska ASK:s öppna brev till ”brist på twitterpopulism”.
Vad är prislappen på att ha en klubbdirektör och en säkerhetsansvarig som konsekvent låter polisen
flytta fram sina positioner utan minsta motstånd?
Vi har inte alltid agerat exemplariskt i alla situationer. Men fotbollens viktigaste fråga handlar inte om
osmakliga banderoller, tillbakatagna flaggor eller ens om pyroteknikens närvaro på läktaren. Den
handlar om svensk fotbolls överlevnad. Svensk fotboll har en avgörande roll för sammanhållningen i
vårt samhälle och den levande supporterkulturen är en stor del i det. Svensk fotboll och svensk
supporterkultur tjänar vårt samhälle med inspiration, gemenskap och påminnelsen om att kämpa varje
dag, hela veckan, året om.
Vi kommer inte att stilla se på när svensk fotboll angrips av en polismyndighet som i jakten på ett
bötesbrott förlorat allt minne av principen om proportionalitet. Vi kommer inte att tyst acceptera
kollektiva bestraffningar gentemot den supporterkultur som pumpar energi och livskraft in i landets
största folkrörelse och nationalsport. Vi förväntar oss att AIK:s ledning tar striden för vår skull som
supportrar och medlemmar, precis som vi supportrar och medlemmar alltid tar den för klubbens
skull. Vi uppmanar samtliga AIK:are att göra sin röst hörd gentemot ledningen i klubben och deras
passivitet i denna ödesfråga för AIK och svensk fotboll.
Vad är prislappen på en dödad supporterkultur och en fotboll utan publikintresse?
ULTRAS NORD & SOL INVICTUS